Ett ord från min 'knubbiga' syster

Hallå där. Det här är Erins syster Melissa som checkar in. Jag gjorde min 20-veckors, nivå II sonogram igår och allt är bra. Vi såg alla organ, två händer, två fötter...och lite kiss. Vi ska få en pojke till och jag tycker det är jättebra (även om jag sa till min man Ysrael att vi inte slutade förrän vi fick en tjej!). Vår son Andrew var däremot lite besviken. Han trodde säkert att han hade en syster. Det slutade med att vi berättade för honom om graviditeten för ett par veckor sedan eftersom han frågade om jag hade en bebis i magen (jag är fem månader men ser ut att vara åtta månader). Jag fick allt på video och det var riktigt sött. Han är så exalterad. Men när läkaren sa till honom att det var en pojke igår sa han till henne att det var 'den värsta dagen någonsin'. Jag är inte säker på varför han så gärna vill ha en syster men jag vet att han kommer att älska att ha en bror - du borde se hur söt han är med Alex.

Med alla de goda nyheterna om en frisk bebis kom ett väckarklocka för den 'knubbiga' (som läkaren kallade mig) mamman. Jag har redan gått upp 16 kilo. När jag var gravid med Andrew fick jag totalt 18--och jag började 30 pund lättare. Eftersom jag var 30 pund överviktig till att börja med hoppades jag att 20 pund skulle vara min gräns. Jag tror att jag redan blåste det. Nu när vädret blir bättre men jag är fast besluten att gå ut med min hund varje morgon och jag måste börja äta rätt. Det är dock inte lätt under skattesäsongen. Jag jobbar sent, det är ständigt godsaker runt kontoret (igår fanns det fyra lådor med Girl Scout-kakor och en låda med diverse Entenmanns munkar precis utanför min dörr!) och vi får avhämtning varje kväll. Inga fler ursäkter dock. Jag måste skära ut bagelsna, de enorma portionerna av gårdagens rester till lunch och börja äta hälsosamt. Problemet är att jag är hungrig hela tiden. Har ni några förslag på nyttiga mellanmål? Jag behöver lite hjälp!

Dela Med Dina Vänner: